Sigrinn – in my line of sight

Jag lånade hem fyra stycken manga-böcker från biblioteket, tre på engelska och en på svenska, för att kolla in genren. Har hittills gillat andra typer av grafiska böcker och berättelser, så varför inte ge mangan en chans?

God Child 1 av Kaori Yuki – helt klart det bästa av de fyra jag läste. Här blir jag faktiskt nyfiken på karaktärerna, deras bakgrunder och personligheter. Jag blir också nyfiken på hur händelseförloppet i boken ska utveckla sig och hur det ska gå för karaktärerna.
Enda problemet med boken var översättningen som på sina håll hade konstig grammatik, meningar som inte riktigt funkade (det var den här som var översatt till svenska).
Kan tänka mig att läsa fler böcker i serien!

Hell girl 1 av Miyuki Eto var helt klart den tråkigaste, i kapitel efter kapitel upprepar sig exakt samma händelser, fast med olika personer – det blev inte ens en förändring på slutet, någon orsak eller ihopvävning. *suck*

Yoki Koto Kiku av Koge-Donbo var mest bara skum. Det var svårt att hänga med i handlingen och persongalleriet samtidigt som det var ännu svårare att se motivet bakom karaktärernas agerande.

Mushishi 1 av Yuki Urushibara – funkar. Känns inte som en waste-of-time att ha läst den, men jag känner inte heller att jag vill springa till biblioteket och låna fler.

Jag har torsdagar och helger som mina huvudsakliga skrivardagar.
I sämre perioder kan det vara svårt med motivationen vissa helger.
I bra perioder jobbar jag även med skrivandet på min fritid på måndagar och tisdagar. De dagar jag undervisar kan jag ha väldigt svårt för att skriva själv, det blir för mycket metatankar kring det hela, och trots att mina elever inspirerar så känner jag mig samtidigt alldeles mätt på skrivande när jag kommer hem därifrån.

De senaste månaderna har jag lagt mycket tid på research. Jag har intervjuat ett par äldre släktingar, jag har letat info om mitt skrivobjekt på bibliotek och på internet, och alldeles nyligen kom jag över inte mindre än 1,5 kilo vykort och brev som har med honom att göra, och som jag nu går igenom och hämtar både information och inspiration ifrån. Det tar lång tid att läsa dessa nya guldgruvor, då okända handstilar och gammaldags skrivstil måste dechiffreras, men det är spännande!

Jag har också lagt en hel del tid på schack-research: Vad finns det för terminologi? Hur går det till när man tävlar i det? Vad finns det för olika sätt att spela på? Och så vidare.

Det råkar inte finnas någon inspirerande schackmänniska därute?

Jag tänkte börja blogga lite mer igen. Jag tänkte köra igång med fokus på skrivande, så får vi se var det bär i väg sen. Jag börjar med tankar kring mitt eget skrivande.

Just nu försöker jag lägga störst skrivfokus på ett poesiprojekt kallat Norrhytt.

Ibland skriver jag hela dikter på en gång, men oftast så blir det enstaka fraser och stycken som sedan får ligga och mogna, petas i, vänta på partners, och slutligen kanske flera veckor eller månader efter nedskrivandet sammanfogas till en helhet.
Ibland gör jag flödesskrivningar som jag sedan antingen dissekerar till en dikt eller hämtar fraser eller inspiration ifrån. Ibland gör jag flödesskrivningar om helt andra saker bara för att ”värma upp” och komma i skrivarstämning.

Min inspiration kommer ofta i vågor, men jag har lärt mig att arbeta med mina projekt även när ”andan inte faller på” (annars riskerar det att bli lite väl ostrukturerat), men så har jag också lärt mig olika tekniker för att locka fram inspiration (något som jag tycker är en viktig del av skrivandet).

Hur viktig är lusten för dig i ditt skrivande?

Försöker vänja mig vid stadens ljud igen
bilar grannar fotsteg
tunga dörrar
skratt och rök

bakgrundsljud
ventilers sus
fläktars brum
dunsar hundskall
hostningar snarkningar älskogsljud

dusch och toaletter
jag hör mannen ovanpå
han skvalar varje natt
runt klockan tre
innan tidningsbudet
som en gång hade träskor

barnet som vill sjunga klockan sju
i trapphuset och dra med något hårt
längs räcket hela vägen ned

men det jag vaknar av
är ljudet i min näsa