Här är samma händelse som i föregående inlägg, men berättad med lite andra ord, av en annan karaktär…
Födelsedagen – såsom Edwin berättade om den för Tom:
“Alltså, Imely var så pinsam, förstörde hela kalaset med sina småbarnsfasoner. Släkten var där, och sen så hade pappa bjudit in en del av sina vänner, som han tyckte att jag hade blivit tillräckligt stor för att träffa. De är så häftiga.” Edwin hoppade upp från bänken han och Tom suttit på och började berätta med hela kroppen. “Jag fick känna mig stor, nästan som på riktigt. Jag hade kostym! Alldeles ny och fin. Och de pratade med mig, nästan som med en vuxen. De tittade mig i ögonen och lyssnade på vad jag sa.” Edwin sken som en sol. Tom tittade på honom med gapande mun och nickade, han hängde med. Solen slocknade och Edwin suckade.
“Så det var väl egentligen inte så oväntat att Imely skulle hitta på något för att få all uppmärksamhet. Så typiskt henne! Hon kan va så himla barnslig ibland, min lillasyrra. Hon ‘ramlade’, nerför trappan i hallen.”
“Vaddå, med flit, eller?”
“Ja, såklart. Inte ända uppifrån, utan bara en liten bit, så att det inte var någon risk att hon skulle slå sig farligt eller så. Klart det var med flit! Så kastade hon en blomkruka också, så att det skulle höras i hela huset. Ja, du kan ju tro att folk rusade dit. ‘Oh, hur har det gått för lilla sockergrynet!’” Edwin satte händerna mot kinderna och härmade en av fastrarna. “‘Kära hjärtanes då!’” fortsatte han med rösten i falsett.
“Ja, tanterna pep och farbröderna blev ytterst besvärade, det såg jag på dom! Det var ju inget barnkalas de hade kommit för. Sen var liksom stämningen förstörd. Tanterna pysslade om Imely i vardagsrummet och vi män fick gå ut i trädgården. Men det blev inget mer vettigt sagt, de berömde mammas buskar, och sen gick de hem ganska snabbt.”
De här texterna är resultatet av en skrivövning som getts kursdeltagarna i kursen Skriv för barn och ungdom på Skrivarakademin i Göteborg. Kursledare är Kerstin Lundberg Hahn.
Uppgiften vi fick var att skriva om ett kalas där någonting går sönder, och skriva om händelsen ur två olika perspektiv.
