Sjön är spegelblank och grå. Himlen är vit.
Bryggan jag sitter på är stilla.
Det finns ingen vind som susar
och vattnet varken viskar eller skvalpar.
Egentligen borde jag vara avslappnad.
Men i mina öron är ljudet av stråkar som i en skräckfilm.
I mitt bröst bultar hjärtat metalliskt,
än åt höger än åt vänster.
Det dånar i mitt huvud och jag som dör, igen och igen och igen.
Och faller framåt. En återupprepad film i mitt huvud.
Jag är fast bakom skogen som river mig
med barr som skarpslipade skalpeller.
Som lämnar ett trasigt spår i en vacker kväll.
En kväll i en annan vår.
Med ljud bara jag kan höra.
Brilliant!
Comment by RerAsceceSwams — August 3, 2008 @ 14:31