… letar sig numera även in i skönlitteraturen. (Jag har läst Kenneth J. Harveys Staden som slutade andas.) Som en liten bihandling. Borde inte det betyda något? Det har blivit vår vardag, det placerar historien i vår tid. Det är utmärkande för det nya, moderna samhället. För framtiden?
Varför ska det vara så svårt för människor att inte tänka längre än till sitt eget väl och ve just precis här och nu i denna sekund? Varför finns en sådan brist på framförhållning? (EU:s fiskeministrar beslutar om torskkvoter långt över hållbara nivåer.) Är vi helt dumma i huvudet, eller vad är det frågan om?
Vill du göra något? Skriv under namninsamlingen “Rädda torsken i Kattegatt!”
Eller bli inspirerad av Magnus Åberg, ICA-handlaren som slutat sälja torsk och rödspätta.
“Vi vet vad som händer, att torsken försvinner, och ändå gör vi ingenting. Om vi fortsätter så här finns det ju ingen torsk kvar om tio år”, säger han till Södermanlands Nyheter.
