Jahapp. DÄ sitter jag hÀr och funderar över vad det Àr jag har tackat ja till.
Eller snarare; undrar hur det kom sig att jag tackade ja.
Och dĂ„ skĂ€ms jag; en icke obetydlig bidragande orsak var ju pengarna… Jag har blivit girig, en produkt av vĂ„rat samhĂ€lle dĂ€r man mĂ„ste vara lönsam, mĂ„ste göra pengar, mĂ„ste konsumera.
Och sedan tĂ€nker jag; men, om det Ă€r det hĂ€r jag vill leva av – dĂ„ mĂ„ste jag ju fĂ„ betalt för det!
Ăven om det handlar om saker som de flesta anser att man ska stĂ€lla upp pĂ„ gratis för det Ă€r ju kul och dĂ„ behöver man inte fĂ„ nĂ„got betalt…
Men det Àr bara att inse; Àven en poet behöver betala hyran.
Ja, dĂ€r kom det dĂ„: – Poet. – Jag ska upptrĂ€da. LĂ€sa mina dikter högt pĂ„ scen för första gĂ„ngen pĂ„ fyra Ă„r.
Gulp.



